Kost & Själ

För antal år sedan blev det stort det här med FaR, eller kanske snarare att fysisk aktivitet på recept blev något som vårdgivare kunde ge istället för medicin i vissa fall. Men hur blev det med det sedan egentligen, används det mycket?

Ärligt talat har i alla fall jag inte hört talas om att det skrivits ut motion på recept speciellt många gånger. Och när jag nu under senare tid faktiskt hört att någon fått det, handlar det om person på boende inom psykiatrin, som man först tänker ”shit så bra att en läkare faktiskt tänker och gör så här fortfarande”, men sedan visar sig den riktigt stora fallgropen. Den är pengar i vanlig ordning. Människor som bor inom LSS eller SoL tillhör inte den rikaste personskaran i vårt land om man så säger. Att då få på recept att gå till ett gym för att där få träningsprogram, pepp och motivationshjälp från utbildade personer, men du måste betala för det själv – ja det säger sig självt finns inte på kartan. Då är de här personerna återigen hänvisade till kunnig och villig personal, villig på att försöka hjälpa med träningsprogram o s v. Dessutom finns det begränsat med personal på boende samt flera som bor och som behöver hjälp i olika utsträckning, så kontinuiteten i hjälpen/motivationen kan bli haltande, om du inte har en hel personalgrupp som förstår behovet och nyttan med att stötta, motivera och leda ett friskvårdsarbete så här. Nu vet jag att just den här personen har lyckan att finnas på ett ställe där personalgruppen är mycket motiverade och förstår hur viktiga de är för sina boenden, men tiden och resurserna är ju fortfarande begränsade.

Men det är inte enbart personer på boenden som inte har råd med den här hjälpen som FaR ger, pengar är en stor fråga för många och det ÄR dyrt att gå till ett gym. Det finns speciella ”FaR grupper” där aktiviteten leds av speciella FaR-ledare. Jag tror (tror säger jag här, det kan säkert vara olika i olika regioner) att det är de aktiviteter du kan bli erbjuden att göra i grupp när du redan blivit allvarligt sjuk, inte det här andra som sker i förebyggande syfte.

Nu tänker du kanske att jamen FaR måste ju bli precis så dyrt eller billigt som man väljer själv, det finns ju aktiviteter man kan göra själv hemma som är gratis. Absolut, helt rätt! MEN, om du levt destruktivt länge är det jättesvårt att få till motivationen själv, eller kanske snarare svårt att hålla motivationen uppe själv. Det krävs ett nätverk som hjälper till med det. Kan vara i form av familj, vänner, arbetsplats o s v, men alla har inte det nätverket omkring sig. Och som jag skrev här tidigare, en del är hänvisade till engagerad personal för att lyckas.

Med det här inlägget vill jag inte på något vis prata ner FaR, absolut inte! Det är något av det bästa som gjorts inom vården i mitt tycke. Däremot skulle jag önska att alla kommuner hade uttalade ställen där FaR hänvisades till och som ingick i högkostnadsskyddet. Något för våra politiker att tänka på till nästa val kanske? Dessutom skulle nog FaR må bra av att lyftas lite igen så att det verkligen används.

Har du någon annan erfarenhet av FaR? Du får mer än gärna dela med dig här!