Kost & Själ

För några veckor sedan kom en rapport ut från Folkhälsomyndigheten, som redovisade resultaten från de senaste undersökningarna gällande övervikt och fetma hos barn i Sverige (6 – 10 år). De här resultaten kommer utifrån elevhälsovården, där man som bekant mäter, väger och samtalar med barn. Resultaten blev i alla fall att både barnövervikt som ren fetma ökar stadigt här i Sverige, vilket är en mycket beklämmande insikt.

Hur kan vi hjälpa?

Rent krasst beror det här på oss vuxna, både föräldrar som övriga vuxna runt om barnen. Det är vad vi gör som barnen gör som bekant. Det är vi vuxna, både inom den närmaste kretsen som inom skolan som är förebilder och kan locka till rörelse och sunda matvanor. Där har många kommunala skolor valt att agera och i skolkafeterian (där såna finns) har man valt att endast sälja exempelvis frukt och bättre mellanmål, inget godis.

Det som blir allvarligt med barnfetma är inte enbart att den kan påverka den invärtes hälsan på sikt, den för också med sig emotionell skada. Svår övervikt eller fetma för med sig fysiska inskränkningar – barnet varken orkar eller kan leka på samma aktiva sätt som övriga barn. Den psykiska och sociala hälsan hänger tajt samman med den fysiska och kan leda till tankar och känslor om utanförskap vilket i sin tur ofta leder till depression. 

Föräldrarnas roll?

Hela familjen har ju egentligen en avgörande roll vid behandlingen av barnfetma. Det går ju inte att ge barnet en nyttigare mat och förvänta sig att barnet ska äta det själv och leva ett hälsosammare liv om inte övriga familjen gör det samma. Föräldrar föregår som exempel, i gott och ont som bekant. Och det är ju faktiskt så att man absolut inte ska peka ut ett överviktigt  barn, utan istället är det hela familjen som tillsammans får följa ett hälsoprogram.

Kanske kan hela familjen börja med en aktivitet tillsammans? Det är väldigt många som inte har råd att låta sina barn gå med i en idrottsklubb eller liknande, men det går att göra vardagslivet tillsammans aktivare. Turas om att hitta på en gemensam aktivitet som hela familjen kan vara med på. Gå ut på ”äventyr” minst en timma varje dag, upptäck världen tillsammans. Lekparker finns och där kan man vara aktiv på ett roligt sätt tillsammans.

Tillåt inte måltider framför TV:n. Precis som för vuxna så är det lättare för barn att äta för mycket då man koncentrerar sig på vad som visas på TV:n istället för maten. Använd måltiderna som en kvalitetsstund tillsammans.

Tips på hälsosammare vanor:

·        Våga vara förälder och begränsa tiden vid skärmar! Max 2 timmar sammanlagd skärmtid per dag är ett bra riktmärke. Och med skärmar menas både datorer, paddor, telefoner och TV. Det här kan vara mycket nyttigt för vuxna också att börja ta bort skärmtid och istället prata och umgås med sina barn. Och naturligtvis inga datorer, telefoner eller tv-apparater i sovrummet för en ostörd nattvila.

·        Använd mindre tallrikar för att minska portionerna och öka på med grönsakerna. Barn bör inte äta lika stora portioner som vuxna. Men just att inte prata om portionsstorleken utan lösa det på ett smidigare sätt är nog det bästa. Du vill ju definitivt inte skapa ett förhållande till mat som går mot förbudshållet! Börja gärna varje måltid med något grönt – lättkokt broccoli med lite parmesanflingor över, en blandad sallad med strimlad kål i, eller kanske några morotsstavar, rädisor och gurkstavar med en gräddfilsdipp. En grön förrätt med lite grövre grönsaker gör att blodsockret hålls stabilare = sötsuget efter maten kommer inte lika kraftigt och man blir mätt. Dessutom skapar det en lite lyxigare känsla till måltiderna. Turas om att komma på en liten grön förrätt.

·        Fyll skåpen med bra matvaror och rensa bort kakor, chips, godis. Det som finns lättillgängligt är det som man äter!

·        Ha inte läsk, saft, energidrycker och liknande hemma. Uppmuntra till att dricka vatten.

·        Och prata med barnen om att förbättra hälsan, inte att gå ner i vikt! Rikta in dig på mer aktiviteter istället för mindre mat.

Visste du att:

Små barn har en medfödd förmåga att själva reglera mängden mat de äter. Det här fungerar tills de lär sig strunta i sina naturliga hungersignaler och istället följer externa signaler.

Nästa vecka tänkte jag prata lite kring hälsosam mat hela livet. Bara lite lätt kring hur olika åldrar faktiskt för med sig olika ätmönster.