Kost & Själ

De blå zonerna

Du har med all säkerhet hört talas om ”De blå zonerna”. Alltså områden där människor lever betydligt längre, hälsosammare, lyckligare och är dessutom förskonade från åldersrelaterade sjukdomar än i övriga världen. Tänk att bli över 100 år och få vara frisk och harmonisk fram tills man dör. Låter lockande, eller hur?! 

I de här zonerna är det inte lika vanligt med de ålders- och livsstilsrelaterade sjukdomarna som vi har här, som diabetes, cancer o s v. 

Nu har ju intresset för områden där människor blivit gamla funnits långt tillbaka, och googlar man runt finns det flera olika som säger sig, eller som får epitetet ”myntare och upptäckare” av De blå zonerna. Flera har fortsatt forskningen och även kommit med kritik, som exempelvis att det här är ställen med hög fattigdom, hög brottslighet o s v. Annan kritik handlar om ”sanningshalten” i hur gamla människorna som iakttagits faktiskt varit, men oavsett om de varit 80, 90 eller 100 år gamla så är dessa människor de facto betydligt friskare och äldre än genomsnittet hos oss i övriga världen. Och visst är det ju så med forskning att även kritik måste till för att om inte annat fastslå vad som är sant. Hur som helst så fortsätter man att titta efter vad faktorerna är för ett långt liv, då personer i dessa områden ju faktiskt blir äldre än oss här och dessutom kan ha ett friskare och nöjsammare liv än vad många av oss kommer att få ha, oavsett om de blir över 100 år eller ”bara” 80. 

På senare tid har det tyvärr visat sig att de här blå zonerna krymper mycket och snabbt på grund av att den yngre generationen på dessa platser har anammat västvärldens levnadsvanor, med stress och snabbmat = övervikt och livsstilssjukdomar.

Var finns då de här zonerna?

Den mest kända och som förmodligen är mest omtalad är den japanska ön Okinawa. Men även halvön Nicoya i Costa Rica, Villagrande på Sardinien i Italien och Ikaria i Greklandtillhör de blå zonerna. 2023 kom även den franska delen av Martinique till i bilden. Ibland räknas även sjundedagsadventisterna i Loma Linda Kalifornien dit. 

Vad är likheten mellan dessa ställen?

Dieten är självklart en faktor, men kanske inte på det sätt som vi allra först tror – att det handlar om specifika livsmedel. Nej, men att inte äta för mycket och att det man äter kommer från närodlade och naturliga råvaror, som inte utsatts för olika tillsatser och som tillagats från grunden, är en gemensam nämnare för dessa länder. Ingen snabbmat eller processade hel- och halvfabrikat alltså. Det handlar heller inte om huruvida man äter kött eller inte, utan helt enkelt att det är naturliga och fräscha råvaror. Nyckelorden är med andra ord naturliga råvaror.  

Rörelse, eller motion är också en faktor, men det handlar inte heller om att träna som vi gör här. Det är vardagsmotionen som är det viktiga – att röra sig naturligt varje dag. Extra viktigt när man blir äldre. Nyckelordet här är lågintensiv träning för att använda ett vokabulär som är välkänt på våra breddgrader. 

De sociala faktorerna spelar också en oerhört stor roll. KASAM är ju ett populärt uttryck hos oss – känsla av sammanhang. Och det är något som man på platserna i de blå zonerna har naturligt. Man tar hand om varandra, får känna sig delaktig och behövd in i det sista o s v. Familjen och grannar o vänner fyller en stor funktion hela livet och man hjälps åt. Tillvaron blir meningsfull helt enkelt. Dessutom slipper människorna en hel del onödig stress genom att finnas där för varandra. Jag såg ett program på TV för flera år sedan om Okinawa och de intervjuade en gammal kvinna där. Hon menade på att de kände ingen stress då de hjälpte varandra. Om man inte orkade se om sin odling och det t ex blev en sämre skörd, då ställde grannar helt enkelt fram varor från sin egen skörd och matbord till den som hade det sämre. Lika om någon blev sjuk, då hjälptes man åt för att hemmet skulle kunna skötas. Där kan man snacka sociala nätverk!

Och andlighet har man sett spelar en stor roll också. Andligheten handlar både om att tillhöra en religion, men även att minnas och hålla förfäderna levande. Det här är ett effektivt sätt att minska stress, något som samtliga gamla personer i de olika områdena framhärdar som något av det viktigaste – att inte stressa upp sig och att alltid ha roligt och vara vänlig mot andra, levande som döda. Vi har mycket att lära där, inte sant?

För dig som vill lära dig lite mer om de blå zonerna vill jag tipsa om en dokumentärserie som finns på Netflix: Lev till 100: de blå zonernas hemlighet. Starten på den kändes för mig lite väl ”amerikansk”, men bortse från det och fortsätt titta så är den suverän och man får träffa gamla människor som delar med sig av sin livsfilosofi och vad de själva tror är nyckeln till ett långt och friskare liv. En av favoriterna däri är en gammal dam som säger ”jag är 97 nu, ganska gammal”. 

En annan tankeställare i serien är när folket på Okinawa trycker på att man bara ska äta sig 80% mätt. Jag tänker på hur vi ofta här i väst har fått lära oss att man äter upp maten man tagit. Ja du har kanske också växt upp med liknande, vilket i slutänden fått oss att inte längre veta när det är nog. Vet du när du är 80% mätt? 

Något annat som slår mig när man läser och ser de här filmerna om människorna i de blå zonerna är att de inte ser åldrande som något negativt som till varje pris måste bekämpas med alla medel. Nej, det handlar om att ta hand om det man fått till skänks, värna om det hela livet och verkligen njuta av hela livet och vad det för med sig – i medgång och motgång. Välfärdssamhället vi lever i kanske inte är det som är den riktiga välfärden egentligen, eller?