Den här veckan som varit har jag tagit semester, både från mitt kommunala förvärv och från mitt enskilda företagande. Bara för att jag verkligen behövde det.  När man en gång gått in i den berömda väggen finns det ingen återvändo egentligen, oavsett hur lång tid det gått sedan dess. Man är tvungen att lyssna på själen och kroppen och när de säger till drar man i handbromsen igen. Jag har diskuterat kring det här med en av mina kollegor och frågan dök upp – blir man någonsin bättre igen?! Jag har funderat mycket på den här känsligheten som alla får efter närkontakt med ”väggen” och jag tror inte att det är sjukdom som vi gärna ser det som, utan det är faktiskt det friska i oss som vägrar att låta sig kuvas. Det är friskt och en sund inbyggd funktion vi har när kroppen och själen är tydliga och talar om att ”nu är det nog, lugna dig nu”! Det sjuka är när vi lär oss att tränga undan de här signalerna och bara kör på, det är ju så vi lärt oss att det ska vara i vårt samhälle. Så, den här veckan har jag levt som jag lär ut – jag har startat dagen med mitt kokta äpple, yogat, mediterat och tagit promenader. Och efter bara ett par dagar känner jag i både kropp och själ att det här är det naturliga (för mig) sättet att leva på, för att jag ska kunna förhålla mig till alla de krav som samhälle och jag själv förstås, ställer på mig som människa. Så, det jag skulle komma till med den här utläggningen är att jag denna vecka inte kommer att djupdyka in i något ämne. Jag började läsa in mig på mentalisering, men bestämde mig för att det får bli till ett senare tillfälle istället. 

 

Så denna vecka tänkte jag helt enkelt länka till ett tidigare inlägg gällande korv. Nu är det höst och vintern närmar sig med stormsteg och för många innebär det korvgrillning i utelivet. Så, hur illa är det då med korv och går det att göra bra val där?

På återseende nästa vecka och då lovar jag att försöka göra ett nytt och matigare inlägg. 

Comments powered by CComment