Nu är det som bekant snart dags för halloween. Och även om vi inte tidigare firat halloween på det sätt som görs idag så är det allt fler som tar till sig av den här traditionen. Vi pyntar med allehanda hemska saker, har maskeradfester där vi klär ut oss till det ena läskigt bloddrypande värre än det andra. Maträtter och godsaker får också en ny kostym i form av färgat mos, korvfingrar, godis i form av maskar och spindlar o s v, o s v. Och visst är det väl kul? 

Något annat som också hör halloween till är att det visas hur många otäcka filmer som helst. Det är spöken, mördare, zombies och allt möjligt som halvt skrämmer ihjäl oss. Men varför tycker vi om att bli skrämda så här? 

Själva rädslan som funktion i sig är en reaktion som ska hjälpa oss att överleva. Men enligt psykologer mår vi också bra av att bli skrämda, om det är på frivilligt sätt alltså. Det har gjorts forskning på människor som utsatt sig frivilligt för att bli skrämda. Bland annat mättes EEG och man gjorde enkäter under tiden vilka båda sammantaget visade på att personerna blev på betydligt bättre humör under tiden som upplevelsen varade och de som påtalat att de varit stressade innan syntes en skillnad på EEG vad gäller stress – stressnivåerna sjönk. 

Man såg även på EEG:erna att under tiden som deltagarna utsattes för det här frivilligt skrämmande, ledde det till en omfattande inaktivering av olika delar i hjärnan. Tidigare forskning har visat på att en minskad hjärnaktivitet hjälper och förbättrar vår förmåga att hantera hotfulla situationer eller stress. 

Det här får forskarna att tro att skrämmande upplevelser kan hjälpa oss människor att hantera kommande stressmoment. Men, vi kommer alltid att bli upprörda och påverkade när vi möter situationer utan förvarning. Det är alltså enbart när vi känner att vi har någon form av kontroll som vi mår bra av rädslan och känner eufori.

Det här gör att man lättare kan förstå varför somliga exempelvis tycker om otäcka böcker framför otäcka filmer tänker jag. Jag har alltid älskat Stephen King och Dean R Koontz böcker, men haft svårt för filmer som är otäcka, även om det exempelvis är byggt på en King bok. Det hänger ju så här med facit i hand ihop med att hjärnan skapar det som är ”lagom” otäckt för en vid läsning. När man tittar på film är det någon annans tolkning av det otäcka man får se och kontrollen över det som upplevs finns inte där på samma sätt som vid läsning och kontroll behöver vi ju. Sorry, det blev en liten reflektion bara, inte relevant alls för det här.

En annan faktor som man tror har stor betydelse när det handlar om självvalda skräckupplevelser är att det handlar om ett sätt att vara social. För du går inte och ser en skräckfilm själv, eller besöker ett spökhus ensam, du gör det med en eller flera likasinnade. Kanske du kollar skräckfilm tillsammans med din familj eller ett gäng kompisar. Besöker du ett spökhus eller spökslott är det genom att en grupp likasinnade människor har köpt biljett – för även om du själv tänker att du gör det för att du är nyfiken och tycker det är spännande, handlar det om att du i grunden vill bli skrämd av det som kan hända, men enbart tillsammans med andra så att det går att dela på upplevelsen. Det här gör också så att vi kan titta tillbaka på den här läskiga upplevelsen med glädje och på ett positivt sätt. Vi har tagit udden av rädslan lite kanske. Man såg i försöken att människor generellt sätt kunde hantera hot bättre när de hade någon att dela den här erfarenheten med än om de varit ensamma. Det gjorde att människor kände sig säkrare och var mindre benägna att reagera på upplevda hot runtomkring. 

Med andra ord så när du nästa gång känner att du behöver koppla av från alla stressmoment som finns i din vardag, samla några vänner, sätt på en riktig skräckfilm och upplev hur stressen sjunker undan och du mår bra efteråt. Eller varför inte besöka ett spökslott/en spökvandring? Jag har gjort det och de upplevelserna skulle jag INTE vilja vara utan, för hur mycket konstigt som helst hände. Läskigt just då, och hela gruppen som var med upplevde olika saker hela tiden. Nu efteråt kan jag se tillbaka på upplevelserna och prata om dem med de som var med – det har förvandlats till ett positivt minne, om än sjukt konstigt.

Happy Halloween!

Källa: Why Do People Like to Be Scared? Psychology today